Den ligger i Nättraby, närmare bestämt i Sjuhalla, inte så långt från Karlskrona. Den är fantastisk, underbar – men lukten i den sitter kvar sen stenåldern (när min farfar bodde där …)
Vi njuter så av utsikten, av Danmarksfjärden, av grannarna, av Skärva gård med alla fräscha grönsaker och herrgården med sin fantastiska park och sina konserter. Allt skulle vara perfekt – om det inte var för lukten av gammal stuga och farfars säregna blandning av piprök, svett och mossbeväxt gammalt hus. Ja, mossan är borta för länge sen, men lukten sitter kvar. Han blev gammal och gick omkring i huset jämt, så hans lukt blev helt enkelt en del av stället.
En dag fick vi besök av en kvinna i min ålder, jag hade bjudit in henne på fika. Hon var en ny granne som hyrde ett hus längre bort, som tidigare stått obebott största delen av året. En jordnära, praktisk person, som kom vandrande med jobbarbyxorna på, skruvmejseln i ena fickan och tumstocken i den andra. Hon kom in i farstun och sa: ”Här skulle ni behöva lite ozon!” Jag är ju inte hört om ozon annat än i sammanhang med atmosfär och ozonhål, så jag antar att jag såg ut som ett frågetecken.
Hon förklarade hur det hela skulle gå till, noggrant och med fokus på säkerhet. Jag visste faktiskt inte ens att det är farligt att andas in. Man har ju hört talas om smogen i Los Angeles, men att en del av faran beror på ozon som bildats av en kombination av avgaser och solljus – det visste jag inte. Kallas också marknära ozon. Men vid ozonbehandlingar ser man till att skydda sig själv och omgivningen, men utnyttjar ändå ozonets reaktiva förmåga. Det binder helt enkelt dåliga lukter på molekylär nivå. Dödar t.o.m. mögel.
Nu är farfars gamla hus som nytt. Vi måste behandla ungefär två gånger om året, när lukt har trängt fram ur väggarna. Men det ska väl ta slut till slut … Han bodde trots allt här hela sitt liv och gick runt med sina gamla kläder och vättade sig knappt. Men han var den mysigaste farfar man kan tänka sig!
